Och så var det den där boken.....
Tanken var väl att jag skulle läst ut den förra veckan, och t.o.m. skrivit en läslogg om den, men Det går bara inte :O(
Så fort jag bestämt mig för att ta tag i den så räcker det med att så lite som snegla på dess deprimerande trista, gråa (är den grå? Den känns grå i alla fall) framsida för att tapa all motivation för att ta mig igenom minsta lilla stycke. Tro mig jag har försökt, otaliga gånger, men det GÅR BARA INTE. Tankarna vandrar genast iväg åt annat håll. Som nu sist t.ex. Jag kröp ner i ett skönt varmt bad med mysiga ljus och den sorgsna boken i högsta hugg. Redan efter ca. tre meningar sticker tankarna iväg åt fler håll än jag kan räkna, och inte har jag tagit in de tre futtiga meningarna jag läst heller. Har ärligt talat inte en aning om vad de handlade om.
Istället fick jag en snilleblixt och skyndade mig upp ur badet med schampot skvättande åt alla håll och slog mig ner här vid datorn istället. Det är ju själva fan att jag ska få för mig att börja skriva dakbok nu. 27 år gammal tvåbarnsmor som dessutom är heltidsstuderande och har schampo droppande ner för halva ryggen, inte kunde jag hittat lämpligare tilfälle än nu heller?
Barnen sover, älsklingen tittar på "Stålmannen" och min allt för ledsna bok stirrar på mig med sorgsna hundögon, lite bedjande sådär. Förlåt förlåt lilla boken men det är verkligen inte min avsikt att tycka att du är tråkigare än en solkig, sladdrig disktrasa, ingen skulle bli gladare än jag om du haft en skojsig framsida med rosa elefanter på eller nått, men nu ligger läget så här, och jag sitter här, och du lilla boken ligger skamsen och nött där.
Jag tror minsann att jag ska göra ett sista försök för kvällen, bädda ner mig med en kopp te i sköna sängen och ta mig an den stackars boken. Wish me luck.
Imorgon ska jag ha frukostdejt med mina kursare, god juice och smarriga frallor, med den starten så kanske jag klarar mig igenom en bit imorgon i alla fall.
Godnatt
Så fort jag bestämt mig för att ta tag i den så räcker det med att så lite som snegla på dess deprimerande trista, gråa (är den grå? Den känns grå i alla fall) framsida för att tapa all motivation för att ta mig igenom minsta lilla stycke. Tro mig jag har försökt, otaliga gånger, men det GÅR BARA INTE. Tankarna vandrar genast iväg åt annat håll. Som nu sist t.ex. Jag kröp ner i ett skönt varmt bad med mysiga ljus och den sorgsna boken i högsta hugg. Redan efter ca. tre meningar sticker tankarna iväg åt fler håll än jag kan räkna, och inte har jag tagit in de tre futtiga meningarna jag läst heller. Har ärligt talat inte en aning om vad de handlade om.
Istället fick jag en snilleblixt och skyndade mig upp ur badet med schampot skvättande åt alla håll och slog mig ner här vid datorn istället. Det är ju själva fan att jag ska få för mig att börja skriva dakbok nu. 27 år gammal tvåbarnsmor som dessutom är heltidsstuderande och har schampo droppande ner för halva ryggen, inte kunde jag hittat lämpligare tilfälle än nu heller?
Barnen sover, älsklingen tittar på "Stålmannen" och min allt för ledsna bok stirrar på mig med sorgsna hundögon, lite bedjande sådär. Förlåt förlåt lilla boken men det är verkligen inte min avsikt att tycka att du är tråkigare än en solkig, sladdrig disktrasa, ingen skulle bli gladare än jag om du haft en skojsig framsida med rosa elefanter på eller nått, men nu ligger läget så här, och jag sitter här, och du lilla boken ligger skamsen och nött där.
Jag tror minsann att jag ska göra ett sista försök för kvällen, bädda ner mig med en kopp te i sköna sängen och ta mig an den stackars boken. Wish me luck.
Imorgon ska jag ha frukostdejt med mina kursare, god juice och smarriga frallor, med den starten så kanske jag klarar mig igenom en bit imorgon i alla fall.
Godnatt
Kommentarer
Trackback
