BARA YLLIS

Min älskade mormor dog i fredags morse.... Saknar henne massor men är så glad för hennes skull, hon dog på bästa sätt, levde alla sina 83 år i sitt hem, klarade sig själv ända till slutet och blev aldrig för virrig för att inte kunna klara sig själv.
Hon fick en stroke förra tisdagen, natten mot torsdagen fick hon troligtvis en ny i sömnen och kom in i en djupare sömn, utom kontakt... tidigt på fredagsmorgonen somnade hon in ännu djupare, in i den eviga sömnen... Hon slapp lida, slapp ha ont, slapp ligga och bli omhändertagen på ett hem utan att kunna ta hand om sig själv eller veta var hon var...
Men älskade mormor vad jag saknar dig!!!

Sist vi träffades var några veckor innan stroken, jag var med mormor till ögonläkaren, himlen var klarblå, solen gassade och det kändes som vår i luften.
Efter läkarbesöket följde jag med mormor hem där vi åt lunch tillsammans och spelade lite Yatzy...jag vann som vanligt och mormor frågade om jag inte skulle gå hem nu...som vanligt :) Sen rensade hon ur garderoben och skickade med mig inte mindre än nio par pumps och sandaletter i en pappkasse, hennes balans klarade inte klackar längre. Varenda sko satt som gjutet på mina fötter....
Mormor var glad över att skorna skulle få ett roligare liv hos mig där de skulle få komma ut och se världen, istället för i hennes skopåsar i garderoben...

Jag är så glad för den dagen, den sista jag och mormor träffades innan stroken... Då hon fortfarande var sig själv, med chockrosa läppstift med nagellack i exakt samma nyans, och lite vresig men med glimten i ögat. Som hon alltid varit, och som jag alltid kommer minnas henne. Min coola mormor som nu får ta hand om min kusin Marco uppe i himlen, de kommer ha det så skoj däruppe de två tillsammans. Och nästa gång det regnar så vet jag att det är mormor och Marco som vattnar på oss för att vi ska växa och bli stora. För så är det, det har Leia sagt!!!