)#&#%"¤¤"#%#%""%/"&/#"&#/"&#
Att folk bara måste stoppa näsan i blöt gör mig skogstokig ibland!
Var på väg hem från affären med tung matkasse... har knappt sovit i natt av rädsla för att Leia ska spy, minsta lilla ljud från henne fick magen att bli alldeles kall och hjärtat att hoppa över ett par slag... Även Mira fick stanna hemma idag då jag var allt för slut för att ta den fighten (får Leia vara hemma är det hemskt orättvist om inte hon med får det... skrik, bråk och ben som vägrar att gå)...
Nåväl, på väg hem från affären sätter sig lillan ner och vägrar gå mer... vägrar svara på tilltal och vägrar ALLT. Hon blir sån alltför ofta och det går varken att locka, leka lura, hota, tvinga henne att följa med. Hon blir sån alltför ofta och jag vet varken ut eller in, hemskt att känna sig så maktlös. När hon var liten kunde man bara ta henne under armen och gå... men nu är hon stor och tung och jag hemskt mör efter en veckas sjukdom samt föregående natts oroligheter.... Jag försöker som vanligt att be snällt... beordra... lyfta henne under armarna så högt att hon måste sätta i fötterna men ingenting funkar... efter en lång stunds försök på alla de sätt tappar jag tålamodet helt och bara går... Storan går bredvid och gråter över att lillan kommer rymma om vi lämnar henne... en bit bort utom synhåll stannar vi... jag hör på skriket att hon ligger kvar.... väntar lite och försöker lugna ner mig för att sedan ta en ny rond... Då kommer en kille fram och frågar om det är mitt barn som ligger därborta och gråter. "Ja" svarar jag "det är mitt barn som ligger där och skriker för att hon är arg"... då säger killen "Du ska vara snällare mot dina barn"
Jag höll på att gå i taket! Hade inte Leia stått bredvid mig hade jag troligtvis flugit på honom och bankat vett i hans fula huvud! Istället fick han en lång harang om att han inte ska komma och lägga sig i när han inte har en aning om varför jag och min dotter är så arga... han känner inte oss och vet inte vad som ligger bakom det hela... tror ni han ger sig? Nejdå... han fortsättter att lägga sig i och leka gud... jag höll på att bli helt vansinnig och då tillslut gick han...
Vi gick tillbaka och lyckades denna gång få upp ungen på fötter och motvilligt gå hemmåt, utanför huset vägrar hon igen och jag orkar inte mer... tar tag i ryggen på overallen och bär/släpar ungen sista biten... ser hur killen står en bit bort och pratar i telefon och tittar på...
Nu tror Leia att han ringt polisen och att de kommer komma och hämta mig för att han säger att jag är dum mot mina barn... jätterädd är hon och säger att hon ska berätta att jag inte alls är dum mot dem!
Snälla är den här dagen slut snart?
Var på väg hem från affären med tung matkasse... har knappt sovit i natt av rädsla för att Leia ska spy, minsta lilla ljud från henne fick magen att bli alldeles kall och hjärtat att hoppa över ett par slag... Även Mira fick stanna hemma idag då jag var allt för slut för att ta den fighten (får Leia vara hemma är det hemskt orättvist om inte hon med får det... skrik, bråk och ben som vägrar att gå)...
Nåväl, på väg hem från affären sätter sig lillan ner och vägrar gå mer... vägrar svara på tilltal och vägrar ALLT. Hon blir sån alltför ofta och det går varken att locka, leka lura, hota, tvinga henne att följa med. Hon blir sån alltför ofta och jag vet varken ut eller in, hemskt att känna sig så maktlös. När hon var liten kunde man bara ta henne under armen och gå... men nu är hon stor och tung och jag hemskt mör efter en veckas sjukdom samt föregående natts oroligheter.... Jag försöker som vanligt att be snällt... beordra... lyfta henne under armarna så högt att hon måste sätta i fötterna men ingenting funkar... efter en lång stunds försök på alla de sätt tappar jag tålamodet helt och bara går... Storan går bredvid och gråter över att lillan kommer rymma om vi lämnar henne... en bit bort utom synhåll stannar vi... jag hör på skriket att hon ligger kvar.... väntar lite och försöker lugna ner mig för att sedan ta en ny rond... Då kommer en kille fram och frågar om det är mitt barn som ligger därborta och gråter. "Ja" svarar jag "det är mitt barn som ligger där och skriker för att hon är arg"... då säger killen "Du ska vara snällare mot dina barn"
Jag höll på att gå i taket! Hade inte Leia stått bredvid mig hade jag troligtvis flugit på honom och bankat vett i hans fula huvud! Istället fick han en lång harang om att han inte ska komma och lägga sig i när han inte har en aning om varför jag och min dotter är så arga... han känner inte oss och vet inte vad som ligger bakom det hela... tror ni han ger sig? Nejdå... han fortsättter att lägga sig i och leka gud... jag höll på att bli helt vansinnig och då tillslut gick han...
Vi gick tillbaka och lyckades denna gång få upp ungen på fötter och motvilligt gå hemmåt, utanför huset vägrar hon igen och jag orkar inte mer... tar tag i ryggen på overallen och bär/släpar ungen sista biten... ser hur killen står en bit bort och pratar i telefon och tittar på...
Nu tror Leia att han ringt polisen och att de kommer komma och hämta mig för att han säger att jag är dum mot mina barn... jätterädd är hon och säger att hon ska berätta att jag inte alls är dum mot dem!
Snälla är den här dagen slut snart?
Kommentarer
Postat av: C
oförstående människor som alltid vet bäst är bland det värsta som finns! Stå på dig!
Postat av: Kicki
Usch vad jobbigt! Hemskt! Hoppas allt känns bättre nu.
Postat av: liv
KRAM TILL DIG! Man ska inte vara elak jag vet, men den där killen hade inte legat högt i kurs hos mig heller i det läget. Jag får ilskefnatt av "välmenande kommentarer" i pressade lägen!
Du är bra!
Trackback
