BARA YLLIS

Japp så snabbt fick jag svar. Helt galet, bara ett par timmar efter att jag mailat in ansökan till ena stället så blev jag uppringd. Redan imorgon ska jag på intervju... jätte spännande men också lite läskigt. Är ju ett tag sen jag var på anställningsintervju nu! Tur att jag vet vad jag vill och är säker på hur jag känner inför den pedagogiska biten... och charmen får jag slå på så att det dänger om det :) Nu är bollen i rullning!

Har skrivit klart mitt cv och tom. skickat iväg det till tre ställen som känns jätte intressanta alla tre... nu väntar jag med spänning och är livrädd under tiden! Det här med att fixa klart cvn och börja söka jobb på allvar har jag dragit lite på. Det blev helt plötsligt så tydligt att en era är på upphällningen och en annan är på ingång. Min tid som student har varit fantastisk på det stora hela om man bortser från den ständiga ekonomiska ångesten som jämt gör sig påminnd. Jag känner mig trygg i min pluggbubbla. Jag vet vad som förväntas av både mig själv och av skolan. Trygg i lokalerna där jag gått mina kurser. Trygg i omgivningarna runt skolan och cykelvägen tur och retur. Jag tom. trygg på cykel över Västerbron. Vad jag nu har framför mig är allt annat än tryggt just nu. Vart kommer jag jobba? Vad kommer förväntas av mig? Hur kommer mina tider vara? Kommer mina barn få jättelånga skoldagar? Kommer jag kunna jobba längre dagar ena veckan och kortare den andra? Att helt plötsligt (nåja, på 3½ år) vara en av dem som har utbildningen på arbetsplatsen kommer även betyda en helt annan sorts ansvar. Tänk om jag inte är redo för det ansvaret eller om jag inte är redo för lärarrollen över huvud taget? Hur vet man det? Kan man ens veta det? Tänk om jag kommer till mitt nya jobb och känner att jag valt helt fel yrke? Tuff shit liksom! Samtidigt så är jag otroligt förväntansfull och spänd inför allt det nya jag har framför mig. Tänk om jag hamnar på en alldeles fantastisk plats, bland alldeles fantastiska människor där jag kan utvecklas till fullo tillsammans med dem? Ja så får det nog bli, det känns som en bra deal!

Denna vecka är den sista lediga innan höstterminen börjar. På schemat står: *Skriva klart c-uppsatsen *träffa handledaren för uppsatsen *Fixa klart mitt nya CV *Söka jobb *Ringa banken och höra mig för om bostadslån då vi ombildat och ska köpa loss våra lägenheter *Kolla upp litteraturen till nya kursen som börjar nästa vecka *Träna så mycket jag bara kan och hinner *gå till bibblan och låna "Tuesdays with Morrie" som jag inte läst på år och dar trots att det kan vara bland det bästa jag någonsin läst. Ska försöka andas och skratta lite emellanåt med!

var det första Charleston passet igår. Men nu jädrar amalia ska det dansas av! Får öva hemma i vardagsrummet hela veckan nu tror jag så att jag får till de däringa vridningarna som är så viktiga! Hejkon bejkon!

Så är det det här jag ska ägna kommande sex söndagar åt... Charleston är en dans med ursprung i USA. Den var 1920-talets stora modedans, och hela "det glada 20-talet" har i bland refererats till som "The Charleston Era". Dansen har sitt namn efter en komposition av den svarte pianisten James P. Johnson med text av Cecil Macklin, vilken i sin tur är döpt efter staden Charleston i South Carolina. Den första skivinspelningen av melodin gjordes av Arthur Gibbs orkester 1923, men det var först sedan den förekommit som ett nummer i Broadway-revyn Runnin' Wild som den blev en världssuccé. Strikt musikaliskt är charleston endast en snärtig form av samma typ av dansmusik i 4/4-dels takt som exempelvis foxtrot. Dansen utövas på så sätt att dansaren går från tå till häl, som om denne "trampar i gyttja". I tur vrids fötterna ut och in, 3 vridsteg framåt och vid 4:e steget slås klackarna ihop. Charleston dansas vanligtvis parvis, men går även att dansa singel eller i grupp.

det är precis vad jag har just nu och jag gör mitt bästa för att njuta fullt ut varenda sekund varenda dag. Ett fantastiskt bra jobb gör jag med. En vecka var jag tillsammans med töserna mina och den stora kärleken på hans fars sommarställe i finska skärgården. Vi solade, fiskade, åkte båt, badade, åt, drack öl och hade det alldeles fantastiskt bra. Barnen bodde i sina flytvästar och spenderade stora delar av dagarna med varsin håv i vassen fångandes spigg. Väl hemma igen hann vi med sol och bad, Junibacken och allmänt mys i en vecka innan töserna åkte till sin far. Jag och L var på ett fantastiskt bröllop och firade nya makarna Lilja och festade natten lång. Den här veckan är min och Ls enda lediga vecka utan barn, och den spenderar vi i solen badandes, öldrickandes, socialiserandes med diverse fina vänner men mest av allt mysandes och njutandes av det fina livet! Är hos L nu och har inga bilder här att lägga upp så om jag kommer ihåg så kommer det bilder sen! Kram i solen!!!