Det som inte får hända...
hände igår.
När jag satt på tunnelbanan på vägen till skolan ringde det från tjejernas förskola. En väldigt skakad pedagog berättade att Mira smitit iväg från gården för att springa efter mig. En annan mamma hittade henne sittandes på en sten i parkleken på andra sidan berget storgråtandes efter mamma. Både personalen och Mira var fruktansvärt skakade av upplevelsen och hade långa samtal på samlingen med barnen om vad som kan hända om man rymmer iväg.
När M på förskolan ringde och berättade detta var jag coollugn och sansad. Sa glatt att "vad bra att allt gick så bra" mm. Smått i chocktillstånd antagligen. När jag kom fram till skolan och berättade för mina klasskamrater så vällde allt fram. Gulliga Debbie kramade om mig och allt bara brast. Var helskakis och bara grät.
Snabba filmsekvenser om vad som hade kunnat hända flimrade förbi i huvudet och jag får panik bara jag tänker på vad som faktiskt hade kunnat hända. Tänk om hon gått åt andra hållet mot stora vägen, eller sprungit in i nån mindre snäll människa mm. Får ont i magen av bara tanken.
Kramade nästan ihjäl ungen min när jag hämtade igår eftermiddag. Skitunge.
Imorse när jag lämnade förkunnade hon glatt att "idag ska jag inte rymma mamma". Känns som om hon inte kommer det någon mer gång heller, hon var jätte ledsen över hela rymmningen och tyckte inte att det var det minsta kul.
Gaaah, sabla ungar alltså.
När jag satt på tunnelbanan på vägen till skolan ringde det från tjejernas förskola. En väldigt skakad pedagog berättade att Mira smitit iväg från gården för att springa efter mig. En annan mamma hittade henne sittandes på en sten i parkleken på andra sidan berget storgråtandes efter mamma. Både personalen och Mira var fruktansvärt skakade av upplevelsen och hade långa samtal på samlingen med barnen om vad som kan hända om man rymmer iväg.
När M på förskolan ringde och berättade detta var jag coollugn och sansad. Sa glatt att "vad bra att allt gick så bra" mm. Smått i chocktillstånd antagligen. När jag kom fram till skolan och berättade för mina klasskamrater så vällde allt fram. Gulliga Debbie kramade om mig och allt bara brast. Var helskakis och bara grät.
Snabba filmsekvenser om vad som hade kunnat hända flimrade förbi i huvudet och jag får panik bara jag tänker på vad som faktiskt hade kunnat hända. Tänk om hon gått åt andra hållet mot stora vägen, eller sprungit in i nån mindre snäll människa mm. Får ont i magen av bara tanken.
Kramade nästan ihjäl ungen min när jag hämtade igår eftermiddag. Skitunge.
Imorse när jag lämnade förkunnade hon glatt att "idag ska jag inte rymma mamma". Känns som om hon inte kommer det någon mer gång heller, hon var jätte ledsen över hela rymmningen och tyckte inte att det var det minsta kul.
Gaaah, sabla ungar alltså.
Kommentarer
Postat av: Debbie
Ja, usch! Det där var inte roligt :/ men bra att hon inte tänker göra om det :) Hon lärde sig nog en läxa. Min rymning var trots allt nästan på andra sidan Skogås.. så min mamma fick ju nästan hjärtattack! Det sjuka är att jag lyckades knata iväg så lätt fast jag hade båda brorsorna som var barnvakt, haha.
Postat av: yllis
Debbie: Sabla unge alltså. Jag rymde ju med från lekis när jag var liten. Ascoolt att åka piketbuss med polisen tillbaka till lekis efter fyra timmar :S Måste den ungen brås på mig i allt? Då kommer jag att dö i förtid känns det som :S
Trackback
