Barnkalas i lördags.
Kalaset gick av stapeln ute hos J på Vendelsö. Andra ggn jag träffade Js nya tjej T. Första ggn gick åt skogen och slutade med att jag ringde J dagen efter och skällde ut honom duktigt. Jaja...
Gick väl bättre den här ggn iofs men fy bubblan i min lilla låda så vidrigt det var att vara i Js nya hem, med hans nya familj med hans nya tjej. Jag vet, jag vill inte ha det livet med honom men det gör ändå en stor smula ont att se hur han bara drygt ett år efter vår separation, har skaffat sig en ny familj. Hejsvej så var man utbytt, hur mycket kan man ha betytt liksom?
Och man kan tycka att de kan låta bli att hålla handen och klappa på varandra i två ynka timmar... eller är jag överkänslig då?
Skitsamma, orkar inte bry mig, men det gör jag visst ändå märker jag... Leia verkade nöjd med kalaset i alla fall och det var ju huvudsaken.
Efter kalaset åkte jag och firade Amalia på hennes 30-års fest. Det var hemskt trevligt och gott och bra!!! Och tänk så bra man förtränger jobbiga saker med ett par öl i kroppen, då känns livet lattjo lajban igen ;)
På torsdag blir det kalas med släkt och vänner här hemma... det ska bli trevligt!
Ojoj vad mycket kalas =) Trevligt =)
Emma: Jupp, de flesta är trevliga med ;P
de skulle definitivt låtit bli att hålla handen under dessa två timmar, med respekt för dig. punkt.
Prylpinglan: Tack, det tycker jag med!
